Sitter hos moster helt ensam nu, det enda som hörs av knapprandet på datorn och tvn som är på, det är ett barnprogram. Idag känner jag att det blir en slapp dag på skolan, känns skönt! Då slipper jag göra nånting nu, nu kan jag bara sitta och njuta av livet fullt ut i en si så där 10 minuter. Okej, det var inget att komma med. Men det är alltid något.

Jag längtar till bussresan, då ska jag och Emma äta våran dagliga frukost som består av två mackor var och en halv banan. Det som är speciellt med frukosten idag är att vi får en hel (!!!!) banan var + att vi får oss varsin verumyoghurt. Inte dåligt, snart kanske vi har med oss hela kylen och köket på bussen.

Nä, nu ska jag gå och se vad som visas på tvn denna underbara morgon.

Jaha, så var det avklarat. Det gick åt pipan. Kommer in till det där väntrummet där man absolut inte vill vistas, fast för en gångs skull så ser det inte ut som ett bombnedslag på bordet (jippie). Sitter i dom där sofforna, som för övrigt verkar vara nya, med röda kuddar och kollar på klockan, öppnar en liten liten bok med fakta om hepatit C, snabbkollar i den och vips så står sköterskan framför mig. Happ tänkte jag, det är väl bara att göra det man ska så jag ställer mig upp, säger åt Emma och mamma att stanna i väntrummet och sen så traskar jag vidare in i ett litet litet rum som man nästan får cellskräck i, sätter mig på sängen och väntar. Och så som vanligt så ska det ju ställas frågor hit och dit och gullig och rar som jag är så svarar jag på alla frågor, inte nu för att det var många, kanske tre stycken men ändå. Sen går sköterskan iväg och jag sitter på den där jäkla sängen med det fär jäkla pappret under rumpan och bara stirrar in i väggen, tänker om jag ska våga lyfta på den lilla gula boken som ligger ovanför sprutan och kolla läget. Tänkte att jag ville veta hur sprutan såg ut, men jag vågade inte. Till slut kommer sköterskan in, hon drar bort mitt emlaplåster (som jag hade satt perfekt!) torkar lite där det har suttit, fixar sprutan, ber mig kolla bort. Det var då mina spagettiben och hela min spagettikropp gjorde sig påmind, jag ville bara sjunka genom marken och försvinna! Nåja, jag kollar bort och helt plötsligt sticker hon. Ont gjorde det, jag trodde att jag skulle svimma. Men nu är det i alla fall gjort!!

Okej, jag skojade om att det gjorde ont, det gjorde inte ett dugg ont och jag höll inte på att svimma! Men hade jag inte haft det där plåstret hade det nog gjort ont. Så nu vet ni det, första sprutan någonsin som inte har gjort ont. Det kanske ska bli min nya hobby att ta sprutor? Eller nä, då måste vi ha så många emlaplåster hemma ;)

Vi har börjat med photoshop på datorkunskapen, det är kul! Det enda som är svårt är att jag inte fattar något av det vi ska göra nu så då skriver jag ett inlägg istället.

Nu är det bara cirka två timmar kvar innan jag ska till den där jäkla vårdcentralen, sätta mig i det jäkla väntrummet med tidningar från i sommras som man redan har läst och bara vänta på att sköterskan ska komma och ropa: Hanna Nilsson! Det är då mina ben kommer spela mig ett spratt och bli som kokade spagettisar, min andning kommer bli snabb och min puls kommer gå i 200. Jag längtar inte till det där ögonblicket. Det är tur att Emma ska följa mig och hålla mig i handen. Det skulle inte behövas eftersom att min arm kommer vara betövad, men det kan vara bra med ett socialt stöd ändå! Jag känner redan hur pulsen börjar gå allt snabbare. Hur ska detta sluta?

Kan man verkligen bli kär över internet? Eller kan man bli kär genom att prata i telefonen och via msn? Kan man bli kär fastän man aldrig har träffats? Jag funderar jag. Jag tror inte att man kan det. Det är ju inte samma sak som att träffas i verkliga livet, eller är det det? Kan man vara tillsammans fastän man aldrig har träffats? Jag vet många som har blivit tillsammans över internet och sen då dom har träffats har det inte varit som man har tänkt sig och så gör man slut. Skulle en som bor här i Norrbotten kunna vara tillsammans med en i Skåne t.ex? Vad händer om man aldrig träffas? Det är nånting som jag har funderat på, och idag fick jag ännu mer funderingar på det. Nåja, alla gör vi som vi vill! Jag bara spånade lite.

Tack David, det känns bra att nån önskar mig lycka till!

Vad är det här? För någon dag sen snöade och igår regnade det! Vad kommer här näst? Sol och +30? Nä, nu får det vara nog. Antinge är det höst, sommar, vår eller vinter. Inte vill vi ha något mitt emellan. Själv så önskar jag att vintern kommer så snart som möjligt. Vad tycker ni? Jag gillar inte sånt här slaskväder då man inte vet vad man ska ha för skor för att alla skor man har inte är vattentäta. Kanske måste införskaffa mig ett par gummistövlar, eller så inte.

Blev inge moster ikväll, allt blir så sent. Far dit imorgon istället, tror jag.

Imorgon väntar den där förbaskade sprutan, tur att jag har mitt emlaplåster. Som småbarnen ;) Men so what? Jag är ju inte så stor jag heller, men däremot spruträdd som jag vet inte vad. Undra varför jag är det? Kanske det beror på att jag är rädd för allt så sticks och gör ont. Nåja, nu har jag ju mitt emlaplåster så nu ska jag ju inte klaga! Men känner jag mig själv rätt så kommer jag vara rädd fastän det är bedövat. Det är bara att bita ihop.

Fix you - Coldplay

When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home,
And ignite your bones,
And I will try to fix you,

High up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Tears stream down your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down your face
And I

Tears stream down your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down your face
And I

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Inte konstigt att stjärnor på is tappar tittare. Jag tycker inte att det är speciellt bra, och det verkar ju vara fler än jag som har den åsikten. Visst kan det vara kul att kolla på dom men det är ju inte bra! Inte i närheten lika bra som tex, idol & let's dance och dom programmen. Nog för att let's dance och stjärnor på is är i princip samma sak fast det bara är olika underlag. Men jag ser då hellre på let's dance än det där programmet, eller vad säger ni? Jag vet då iaf en som tycker att stjärnor på is är bra och det är min moster, men hon blev ju som hon blev.

Ikväll ska jag bowla sen ska jag fara till moster och sova där. Vi ska hyra en film och så. Mycket trevligt vill jag lova er!